Hundlöpet

Har länge pratat om att jag skulle vilja springa hundlöpet med Pim, förra året la jag fram det som förslag till våra träningskompisar som också lät väldigt sugna. Men när det väl kom till kritan var det plötsligt ingen som var lika sugen längre, Hanna var den enda som tyckte det kändes roligt men hade bokat en utlandsresa precis då.

Jag och Hanna la det på is och tänkte att vi skulle springa iår istället, sagt och gjort. Det visade sig att de skulle hålla loppet i två nya städer varav Linköping var ena. I Lördags var det dags, mitt och Pims första lopp tillsammans. Pim tyckte det var så roligt och låg på som bara den vilket gjorde att jag tog ut mig lite väl mycket i början och var tvungen att sakta ner lite och hitta ett behagligare tempo. Det kändes som att vi låg på ungefär samma tempo som vi brukar göra hemma men när vi kom i mål visade det sig att vi sprunit på under 30 minuter och därmed slog nytt personbästa på 5km och kunde bocka av ett mål sedan länge. Jag är så glad och stolt över vår insats, med facit i hand hade jag kunde ha pressat och tagit ut mig lite mer de sista kilometrarna men det tar vi med oss till nästa gång. 
 
Det var så roligt att göra något nytt tillsammans med Hanna och våra hundar. Älskar hur mångsidiga våra hundar är, de hänger med på det mesta som vi hittar på, precis som det ska vara. Fick blodad tand efter loppet och började direkt prata om att anmäla till Hundlöpet som går i stockholm i september också, jag hoppas dt blir av för jag längtar redan!
 
 
 

RLD N PIM

Jag var hemma och hälsade på mina föräldrar ett par dagar i mitten av mars och passade på att slå två flugor i en smäll och hade anmält mig och Pim till en rallytävling i Sollefteå. Sagt och gjort, söndag 15/3 följde pappa med mig som sällskap till tävlingen och fick agera Pim-vakt när jag gick banvandring.
 
Han var med mig jättebra under uppvärmningen, vi startade som nummer två och jag måste erkänna att det var vår sämsta runda rent känslomässigt. Sedan var det bara att vänta på protokollen, var inställd på att vi skulle få åka därifrån med ett icke godkänt resultat. Men ibland känns det värre än vad det ser ut och jag fick bättre poäng än vad jag trodde, det visade sig att vi fick ännu en godkänd runda och tog därmed titeln RLD N. Glädjen jag kände när vi tog emot vårat protokoll och vår titelrosett var fantastisk, extra roligt var det att ta det där sista godkända resultatet på hemmaplan när pappa var med. Bästa Pim, vi har gjort sammanlagt tre starter och alla har varit godkända, för mig är det stort. Han slutar aldrig förvåna mig och jag älskar den här hunden till månen och tillbaka. Vi har en hel del att träna på och har en lång väg kvar men än har vår resa bara börjat och jag ser fram emot att fortsätta ha roligt och utvecklas tillsammans.
 
 

Rallytävling

Nu var det ett tag sen jag skrev här igen. I lördags åkte jag och Hanna, trots halvtaskigt väglag till Smålandsstenar för att tävla. Denna gång i en jättestor och fin hall med grus som underlag, det kändes med andra ord som det kunde gå hur som helst då vi tränat mest på matta. 
 
Denna gång hämtade jag Pim från bilen direkt efter banvandringen så han fick vara med hela tiden och han skötte sig mycket bra och stördes inte särskilt mycket av omgivningen. Tack och lov var jag inte nervös utan tycker jag kunde hålla nerverna i styr väldigt bra tills jag stod och väntade på min tur, då blev jag betydligt mer nervös än sist. Ska jag vara ärlig så berodde det nog på att jag kände sån press på att jag ville få en kvalificerat resultat även denna gång, särskilt när vi åkt så långt och jag vet att vi har betydligt lättare med kontakten inomhus. 

Pim skötte sig fantastiskt bra inne på banan, vilken kontakt, vilken glädje och vilken känsla! Fan vad ball han är den där hunden. Vad resultatet blev? 86 poäng!  
 
Vår andra start och vårt andra kvalificerade resultat. Vad hände med att vi aldrig skulle tävla? Den här hunden slutar aldrig överraska mig och jag älskar honom så hjärtat värker.
 
 

Tävlingsdebut

Nu var det länge sedan jag uppdaterade här men känner att jag är tvungen att skriva några rader.
Idag har jag nämligen gjort något som jag sagt att jag aldrig ska göra, jag och Pim har tävlat rallylydnad.

De som känner mig vet att jag aldrig varit någon tävlingsmänniska men jag har funnit fantastiska vänner inom hundvärlden det senaste året som peppat mig till att prova ställa upp och rätt vad det var hade jag anmält mig till en tävling. Idag var det alltså dags för oss att debutera i nybörjarklass i Kungsörs fina inomhushall. Jag vet inte var jag ska börja och kan inte riktigt sätta ord på känslorna efter våran runda.

Trots endel småmissar här och lite nosande där kan jag inte vara mer nöjd med Pims insats på ett för oss helt nytt ställe med en hel del störning på läktaren. Hur det gick? Långt över förväntan, 84 poäng och därmed en kvalificerad runda på vår första tävling. Höga poäng i all ära, men det slår på långa vägar inte känslan inne på banan. Wow säger jag bara, vilken debut! Jag svävar fortfarande på små moln och kan inte riktigt uttrycka min glädje i ord. Känslan är svårslagen och jag är så fruktansvärt glad och tacksam att denna lilla guldhund är MIN.


Vi fick med oss ett litet minne från vår första tävling tillsammans "kvalificerat resultat" som jag ska spara och plocka fram när jag behöver motivation. Vi fick även ett ben som Pim i skrivandes stund ligger här brevid och tuggar på.

 
Blev väldigt glad över de fina kommentarera. Särskilt glad över de fina orden "hund med härlig attityd" 

Sommaren är tillbaka.

Äntligen har vi fått känna av lite sommarvärme igen. I fredags när jag slutade jobbet köpte jag med mig jordgubbar hem och satt mig ute på balkongen i solen och åt lunch. Det är svårt att säga vem av oss som är lyckligast över att ha balkong men något jag vet är att vi båda trivs som fisken i vattnet!

Trevlig midsommar kära vänner!

 

Lugna dagar & träningspaus

Har varit tyst här några dagar nu men vi har inte gjort särskilt mycket de senaste dagarna. I söndags åkte jag, Hanna och Emilie till brukshundklubben och kollade på rallytävlingen som var. Många duktiga ekipage och jag måste erkänna att jag blev allt lite sugen på att tävla själv, nån gång i framtiden kanske även jag vågar?
 
Annars har jag varit långledig vilket har varit riktigt skönt, har bara slappat och myst med Pim. Den senaste veckan har jag känt att vi hamnat i en svacka när vi tränat rally och lydnad så nu tar vi en paus från det ett tag och hoppas på att komma tillbaka starka igen sedan. Jag måste öka belöningen, inse att våran akilleshäl har varit just att träna ute då han haft väldigt svårt för det vilket betyder att jag inte kan ha så höga krav som jag faktiskt har på honom redan. Sjukt irriterande när han vill göra rätt och han är duktig men jag vill så mycket att jag glömmer bort att belöna så ofta som behövs vilket leder till att Pim ledsnar och inte tycker det är värt att göra det jag ber honom om. Så skärpning från min sida, men nu ska vi ta en välförtjänt paus, det tror jag vi båda behöver.
 
Så länge sysslar vi med annat, tar det lugnt och gör det vi är bäst på, myser. Nu ska vi ta oss ut på en promenad med Miccaela och hoppas på att vi slipper regnet och senare ikväll börjar en ny kurs, kantarellsök. Det ska bli roligt att testa en helt annan typ av träning än vi sysslat med tidigare, Pim har ju så mycket energi så det kommer nog göra honom gott att få använda nosen mycket!
 
 
 

En fundering.

När jag var ute på morgonpromenaden idag så körde jag några enstaka rallymoment med Pim. Precis då går det förbi en tjej som vänder sig om, ler och säger glatt "snyggt jobbat", jag måste erkänna att jag blev förvånad och det enda jag lyckades mumla fram var ett tråkigt "tack". Då slog det mig, varför är vi så jäkla dålig på att uppmuntra och säga positiva saker till folk i vår omgivning och framförallt till människor vi inte känner som vi tycker gör något bra. Varför är det så mycket lättare att se de negativa sakerna? Om man tar te.x hund som jag syftade på i det här sammanhanget, jag har några gånger stött på människor som inte kan förstå varför min hund inte får hälsa, de påstår att det ligger i hundens natur att få hälsa på andra hundar osv. Jag har flertalet gånger fått försvara mig men ändå framstått som dum i huvet av folk jag inte känner för att min hund hund inte får tillåtelse att hälsa. Det jag egentligen ville ha sagt här är att jag tycker vi ska bli bättre på att säga när vi tycker att någon gör något bra, det ska i alla fall jag försöka göra för det är fantastiskt roligt att få höra det själv. Att den här tjejen vände sig om och sa de där två små orden gjorde min dag! Det hade inte kunnat komma mer lägligt kan jag lova, men varför ska man bli mer förvånad över att höra något positivt än negativt? Det fick mig att tänka till..
 

Gör om, gör rätt!

Har de två senaste dagarna kännt bakslag när jag och Pim tränat, ska jag vara ärlig har jag lite svårt att ta det och hamnar lätt i negativa tankar. Tror detta beror på att vi kämpade så himla mycket förut och jag är lite rädd att hamna där igen. Dags att ta sig i kragen och skärpa till sig och inse att vi inte alls är påväg dit utan att vi tagit enorma steg framåt. Vi har hittat träningsglädjen ute och utvecklas tillsammans, dock så måste jag backa några steg och inte gå för fort fram som jag har en tendens att göra. Jag vill så gärna att det ska gå fortare än vad det gör för oss vilket resulterar i missförstånd och Pim vet inte riktigt vad han ska göra och jag blir frustrerad vilket sedan slutar med att vi inte alls jobbar som ett team utan snarare emot varandra. Så nu backar jag några steg och sänker kraven för det ska vara roligt att träna tillsammans!
 

En sen påskhälsning.

Pim lyckades virra bort sig när han var påväg till blåkulla inför påsken och lyckades istället hamna i Norrland. Inget fel med tyckte Pim som hade några fantastiska dagar med härligt väder och mycket uppmärksamhet som vanligt. Att skogen dessutom ligger fem minuter runt hörnet gjorde ju inte saken sämre med tanke på att det blev många lösa promenader där.

 

Veterinärbesök.

Idag var det dags för ett veterinärbesök, det sved lite i plånboken såhär i slutet av månaden men vad gör man inte för sin bästa vän. På schemat stog vaccinering mot kennelhosta och så passade vi på att boka in en hälsokoll så de kunde kolla igenom honom så allt såg bra ut. Tänderna såg fina ut, lite tandsten men inget som han skulle behöva sövas för att skrapa bort utan jag blev ombedd att fortsätta borsta tänderna så gått det går. Han var i fint hull och låg på stadiga 4.7kg. 
 
Varför jag egentligen bokade in en hälsokoll var för att jag ville att de skulle ta sig tid och kolla knäskålarna då jag har misstänkt att han har patellaluxation. Magkänslan hade rätt och precis som jag misstänkte så hoppar den högra knäskålen ur läge men glider sedan tillbaka av sig själv igen. Veterinären lugnade mig och sa att det inte var någon fara och tyckte att jag kunde aktivera honom som vanligt med tanke på att han inte alls har ont och att den far tillbaka av sig själv utan problem. Veterinären (ska tillägga att det inte var någon spcialist) sa att den vänstra sidan var utan anmärkning (grad 0) och den högra sa hon grad 1 på så det är ju "bra" att det inte var värre. Kändes inte helt otippad med tanke på att han visat tecken på det och att även hans mamma hade patella grad 1. Det känns i alla fall skönt att en veterinär känt igenom honom och sagt att jag inte behöver oroa mig. Så nu blickar vi framåt och är nöjd att han var frisk som en nötkärna i övrigt!
 

Bildbomb.

Ibland är det bra att stanna upp tänka över vad man har, jag gjorde det i söndags och insåg hur fantastiskt långt vi kommit tillsammans den senaste tiden. I söndags fick jag med mig husse ut som störning när vi tränade vilket var perfekt, han har inte sett oss träna på jag vet inte hur länge och tyckte vi hade blivit så duktiga, han sa även att det syndes att Pim hade en helt annan inställning nu. Jag tror att mycket beror på att vi hittade rallylydnaden som både jag och Pim tycker är riktigt roligt vilket stärkte vårat band i träningen för vi har båda fått en helt annan inställing till hundträning. Pim tackar sällan nej till träning och vi har inte haft några problem alls att träna på gräs de senaste gångerna vi gjort det. Häftigt, för er låter det förmodligen hur lätt som helst men inte för oss, det är ett stort kliv framåt och jag känner inte längre att vi är begränsade. Nu gäller det bara att fortsätta träna på, med korta pass och belöna mycket så det fortsätter vara roligt och utöka eftersom men just nu känner jag mig mer säker på oss än jag tidigare gjort. 
 
Husse passade även på att knäppa lite kort på oss i söndags, perfekt så man får se på bild saker man ska träna mer på. Ibland känns det konstigt nog mycket bättre ut än vad det ser ut på bild/film, nån som känner igen sig? Vi började en tävlingslydnadskurs förra veckan så i söndags tränade vi linförighet, sitt, ligg, någon enstaka inkallning, höger/vänster svängar, helt om och 360° höger/vänster. Allt för att hålla honom sysselsatt så han inte skulle hinna bli less, min plan funkade väldigt bra och jag fick påminna mig själv om att sluta när det var som roligast.
 
 
 

Träningsglädje

Ni vet den där känslan när man tillsammans klarar av att göra något man tidigare haft svårt för, när det plötsligt släpper och man tar ett eller flera steg i rätt riktning? Just precis den känslan har jag haft de senaste två dagarna med Pim. Om det är våren som knackar på dörren tillsammans med ett härligt träningssug eller vad det beror på vet jag inte, men något jag med säkerhet vet är att all tid vi lagt ner på träning under hösten och vintern börjar ge resultat. Jag är väldigt glad att jag provade på den där rallykursen på Hundens hus i höstas vilket har tagit våran träning till en helt annan nivå, en seriösare och roligare nivå. Men gladast är jag nog över de fantastiska människorna jag lärt känna under hösten som delar samma glädje för hundträning som mig vilket har gjort att mitt hundintresse har vuxit och blivit ännu större. Vi klickar bra tillsammans och det är roligt att kunna peppa varandra, ha någon att prata hund med och rallyträna tillsammans på helgerna ibland.
 
Men åter till ämnet, som många redan vet så har jag och Pim hållit oss ifrån att träna på gräs så länge att jag helt seriöst inte ens vet när vi gjorde det sist då jag omedvetet ställt för höga krav och han varken har tyckt det varit roligt eller värt att jobba för vilket har gjort att vi struntat i det helt och hållet. Han har varit väldigt svårmotiverad när vi gjort något försök och har inte visat någon som helst vilja eller lust till att träna riktigt vilket har gjort mig frustrerad och det har lett till att det blivit pannkaka av allithop. Så därför har vi enbart hållit oss till att träna inomhus för det mesta eller korta, korta stunder någon enstaka gång på asfalt för då fungerar det mycket bättre. Men vi har vuxit så mycket i våran träning de senaste månaderna och har haft så jäkla roligt tillsammans och jag har insett hur roligt han tycker det är att träna vilket har gett oss en ordentlig skjuts i rätt riktning.
 
Idag fick jag för mig att vi skulle gå ut och träna lite innan jobbet vilket slutade med att jag tog med mig hund, klicker och godis ut på gräset här utanför och behöver jag säga mer än att jag svävade på moln när vi tränat klart? Jäklar så fin och duktig han var, egentligen ingen seriös träning utan ett väldigt kort pass där vi tränade linförighet, tempoväxlingar, helt om, höger/vänstersvängar samt några sitt och ligg vilket gick väldigt bra. ÄNTLIGEN, säger jag bara! Jag tror att all träning inomhus där vi kunnat vara ett team och ha roligt tillsammans utan den där störningen som finns utomhus i form av lukter osv har gett resultat i att vi även kan börja träna lite mer utomhus och ha kul även där. Detta kanske inte låter som något stort för er men för mig är det enormt och det känns som hela världen ligger framför våra fötter för tillfället. Nu gäller det att fortsätta kämpa på och ha roligt tillsammans och köra korta pass, sluta när det går bra och utöka eftersom. Jag känner på mig att 2014 kommer bli bra, att det kommer bli en fantastiskt rolig vår och sommar fylld med massor av utvecklande hundträning!
 

Fritt följ.

För några veckor sedan blev jag inspirerad av http://brukspinnar.wordpress.com när jag såg filmerna hon lagt upp när hon tränat fritt följ. Roligt tänkte jag och har därför försökt blanda in lite oförutsägbara grejer när vi tränat fritt följ här hemma. Inte sådär jättevackert alla gånger när man krupit fram på knä och Pim har nog undrat om jag fått en stroke men det bjuder jag på. Jag är som sagt ny inom hundträning och kan inte alls särskilt mycket ännu och då är det guld värt att kunna ta hjälp och inspireras av andra runt omkring. Såna här övningar passar oss bra, mig för att jag tycker det är roligt att lattja runt ibland och inte ta allt så allvarligt hela tiden och för Pim är det bra då han inte hinner tröttna när han är tvungen att tänka på vad som kommer hända härnäst. Så i eftermiddags när vi tränade fritt följ tänkte jag att vi också skulle gå lite banananas och gjorde lite roliga och annorlunda övningar och jag kan säga att det var allt annat än snyggt men Pim hängde med väldigt bra ändå även om jag såg halvt knäpp ut. Förutom när jag hoppade några gånger då han tyckte det var roligare att försöka leka med mitt ben och att han någon gång hade lite väl bråttom när vi gick slalom och missade att svänga mellan två konor och istället fortsatte rakt fram med full fokus på mig haha. Men övning ger färdighet och med lite peppning från mig så skärpte han till sig när han förstog vad det var som gällde! 
 

Idag är ingen vanlig dag...

..För idag är Pimpens födelsedag, hurra, hurra, hurra!
Det sägs att tiden går fort när man har roligt och det stämmer nog för vart de här åren har tagit vägen vet jag faktiskt inte alls. Jag minns det som igår när vi hämtade hem honom, den långa vägen till Kalmar, pirret i magen då jag skrev under papper att han var min, lyckan när vi insåg att vi skulle ha med oss en valp tillbaka i bilen hem igen, skräckblandad förtjusning.
 
Enligt husse har Pim bokstavligt talat sovit hela dagen idag medans jag har jobbat men sen har födelsedagen firats med grisöra, lite latjande där vi körde igenom några rallymoment och lite träning av fritt följ, en middag som toppades med skinkost och godissökande ute i snön nu ikväll. Toppendag tycker Pim som hälsar att det bästa av allt ändå är att mamma frågat vad herrn önskar sig och att det lovas en present till nästa norrlandsbesök, han hälsar att han ska fundera lite och återkomma vad som önskas!
 
Grattis på 2års dagen älskade bästa vän❤
 

Tandvärk och rallypinne.

Drog en tand i måndags och har en sån jäkla värk i munnen nu som vägrar släppa. Kom på mig själv när jag satt där i stolen att bli sjukt irriterad på tandläkaren som höll på att slita käften ur led samtidigt som hon kämpade för att få ut tanden för att det tog sån tid och jag ville hinna iväg och träna hund, lite skadad kanske. Värken har dock inte lagt sig något ännu så ipren och alvedon har varit mina bästa vänner de senaste dagarna. Har jag inte mindre ont imorgon är jag nog tvungen att ringa tandläkaren och fråga om det verkligen ska vara såhär, blir tokig snart och känner att jag blir allt mer lättirriterad och trött på att ha ett stort ont skotthål i munnen.
 
Har känt mig som världshistoriens sämsta matte och haft så dåligt samvete mot Pim då jag efter jobbet varit trött och haft ont vilket har gjort att han blivit lidande och i princip inte fått någon aktivering överhuvudtaget de senaste dagarna. Tack och lov är han en trogen vän och en riktig mattegris så det har inte gått någon nöd på han att spendera den mesta tiden antingen på eller under filten i soffan tätt intill. Det känns i alla fall fantastiskt skönt att han äntligen har mognat och kan ha några tråkiga dagar i streck när man inte känner sig riktigt kry utan att riva halva lägenheten och hitta på bus hela tiden.
 
Tänkte att någonting vettigt skulle han i alla fall få göra idag så jag fixade så han fick jobba lite för middagen ikväll, la maten i en petflaska som han sedan fick jobba för att få ur. Nu tänkte jag ta fram pilatesbollen så han får träna lite på den innan vi kan göra kväll med gott samvete. Jag bjuder på en film från förrförra helgen då jag, Hanna, Therese och Emilie hade hyrt inomhuslokalen och rallytränade. Jag kan inte låta bli att skratta lite då han för det första håller på att snubbla över skylten i spiralen och sedan blir lite busig/frustrerad emellanåt (jag vet inte riktigt vad han blir om jag ska vara ärlig haha). Några små missar här och där och en hel del saker att träna på som blev ännu mer självklara när jag fick se filmen på oss men överlag så gick den här träningen så himla, himla bra! Rundan vi gick innan den här, som vi såklart inte filmade gick ännu bättre, där hade han full fokus på mig hela tiden och lyssnade väldigt bra, bästa rallypinne! Det är nyttigt att se sig själv på film ibland, man ser direkt saker som man ska förbättra, tex gå närmare skyltarna och inte ta det där lilla steget bakåt som jag kan göra ibland vid "framför"-skyltarna. Men jag måste säga att jag är så himla stolt över min lilla kille, han är verkligen världens bästa och det är så roligt att träna tillsammans med honom. Det är Pim som har gjort att jag fått upp ögonen för hundträning och att det blivit ett intresse, jag har lärt mig så himla mycket av honom, vi har lärt oss så himla mycket av varandra. Jag känner på mig att det här kommer bli ett fantastiskt år, att vi båda kommer fortsätta att utvecklas på alla möjliga plan och att vi kommer ha väldigt roligt under tiden.
 
 

Man kan aldrig få för mycket hundsaker, eller?

Om det var ikväll årets matte skulle ha utsetts kan jag lova att Pim inte skulle ha röstat på mig. För det första så spöregnade det ute och jag tar med han ut på en 8km lång promenad, ni kan ju bara tänka er hur glad han var över det. Vi tog en promenad ut till Ingelsta för att besöka Grizzly då dom hade rea på Hurtta overaller i fleece, ännu en sak som jag kan lova inte låg på Pims topp 10 lista. Här började han nog fundera om matte och husse hade fått en rejäl hjärnblödning. Overall, vilket fånigt påhitt tycker Pim, smart om ni frågar matte. Erik blev då glad då det var 50% så vi slog till och köpte en, det blev även några ben och bajspåsar innan vi gick ut i regnet och vandrade hem igen. 
 
Varför jag så gärna vill ha en overall? För att när det är kallt vill jag att han ska vara varm även om bakdelen/benen. Ska jag vara ärlig så sitter inte vintertäcket 100% bra heller, det sticker ut en bit baktill och jag skulle önskat att magplattan satt tightare. Täcket passar ju perfekt så länge vi går promenader och han är i rörelse osv men jag ville ha något mer täckande som kan användas när vi te.x tränar eller är utomhus och gör något då man inte rör sig så mycket. Jaja nog om det, jag tror ni fattar poängen.
 
Väl hemma var det en rätt grusig och kall hund som trippade in genom ytterdörren så det fick bli en dusch så inte hela lägenheten skulle likna någon form av grusväg sedan. Desto nöjdare var han med kvällen efter det då han la sig under filten i soffan tätt intill mig. Vi kan nog alla konstatera att denna torsdagkväll inte hamnade på Pims topplista över bästa dagar i hans liv.
 
 

Ett hjärta till mitt hjärta.

Vad jag har sysslat med ikväll? Att göra hundgodis. 
Har tänkt att jag ska hitta något godis som går hem riktigt rejält hos Pim som vi kan använda oss av ute för att hålla motivationen uppe. Det finns ju alla möjliga slags godis att köpa på djuraffären som Mr. inte tackar nej till så länge vi är inomhus men om det är värt att jobba för det utomhus? Absolut inte, då finns det så mycket annat som är intressantare. I köttdisken på ica hittade jag kycklinghjärta, varför inte tänkte jag och plockade på mig ett. Nästan så man ville förklara sig när man kom till kassan att det inte var till fredagsmyset utan att det skulle bli hundgodis. Så ikväll har jag kokat kycklinghjärtat och insett att jag är väldigt känslig och tjejig ibland, för fan så illa det där hjärtat luktade och det var inte alls särskilt trevligt att massakera i miljoner små bitar men vad gör man inte för sin bästa vän. Självklart fick det provsmakas och efter det hade jag två små ögon som så vackert iaktog varenda liten rörelse jag gjorde till dess att jag var klar.
 
Först kände jag att det mest var besvärligt att behöva koka/skära upp och lägga i små portionspåsar men insåg ganska snabbt att det endast är lathet från min sida. För det första blir det billigt och för det andra är det ju jäkligt skönt att veta exakt vad det är jag ger min hund. 
 

Idag är en stor dag.

Idag kunde jag för första gången i Pims snart 2åriga liv klippa klorna på han helt själv, utan större motstånd. Att klippa klorna på framtassarna var inga som helst problem och han brydde sig inte alls= STORT framsteg. Överlycklig matte med andra ord som fick för sig att baktassarna skulle gå precis lika lätt, där skulle jag nog ha backat ett steg nu när jag tänker efter för det tyckte han inte alls var lika trevligt. Fast det enda han egentligen gjorde var att försöka komma lös men jag märkte även att han inte var särskilt bekväm med situationen heller. Ibland får jag påminna mig att inte ha så bråttom, att det får ta lite tid. Nu är det bara att kämpa på och få han att känna sig trygg och tycka att baktassarna är lika okej att klippa som framtassarna. Men med dessa framsteg han har gjort så tror jag inte att det är några större problem, bara han får lite tid på sig och jag inte har för bråttom!
 
För er som inte vet så är nog bland det värsta Pim vet just kloklippning, utan att överdriva har han varit som en elak piraja och vi har alltid fått vara två. Det är också många gånger det slutat med att Eriks händer blött då han kraffsat med tassarna/bitat och sprattlat som jag vet inte vad, ja han har helt enkelt gjort allt för att komma lös. Men äntligen känns det som vi gör något rätt, han har sen en tid tillbaka helt och hållet slutat med att försvara sig med att bita/kraffsa, det känns väldigt långt borta nu så idag är en stor dag!
 
Nu ska jag värma lite av gårdagens middag som var torsklåda, så.sjukt.god. Sedan ska jag passa på att gå en sväng på stan och köpa ansiktsrengöring och handla lite på Ica när jag ändå är i stan. Har tänkt vara duktig och göra middag som står på bordet lagom till Erik kommer hem och eftersom vi ska äta mer vegetariskt framförallt på veckorna så ska jag prova på att göra en vegetarisk pastagratäng, håll tummarna för att den blir god nu!

Tidigare inlägg
RSS 2.0