En bättre onsdag

I onsdagskväll hämtade vi upp Hanna, Kaj och deras hund Arthur för att åka till Djurön, ett naturreservat som ska vara jättefint, särskilt såhär på våren med alla vitsippor och stora ekar. Vi började med en promenad, jag har aldrig sett så många styvmorsvioler på ett och samma ställe förut, sedan satte vi oss ner i gräset för lite picknick och njöt av dagens sista solstrålar. 
 
Fler såna här dagar tack, detta kallar jag vardagslyx.
 
 
 

En sån där söndag.

Igår packade vi ryggsäckarna med fika och styrde bilen mot kolmården för en härlig dagsutflykt i skogen. Vi hade kollat ut på kartan vilken runda vi skulle gå, det blev en vacker vandring i varierande natur som började längst med vattnet. Efter någon timme så letade sig solen fram mellan molnen och värmde så pass att jag var tvungen att ta av mig jackan, Erik gick till och med i tshirt utan att frysa. Trots att jag lyckades tappa min telefon så hela skärmen sprack så var det en otroligt härlig dag och jag ser redan fram emot nästa dagsvandring.
 
 
 
 
 

Härliga timmar i skogen

Jag och Erik har bestämt att vi tänker ta oss ut och göra lite dagsvandringar nu i vår då det ska finnas många fina leder här, förra söndagen vandrade vi runt Ågelsjön och kunde då bocka av en liten sträcka av östgötaleden. Hanna, som blivit en nära vän genom hundträningen och hennes sambo har också pratat om att ta sig ut nu när det blivit vår. Roligt att dela samma glädje till skogen, därför har vi bestämt att vi ska försöka ta oss ut tillsammans så ofta det passar. Ett stort plus att våra hundar går så bra ihop också, Arthur, som är så pass mycket större än Pim vet vad som är okej och inte och håller sig till de reglerna vilket gör att jag känner mig trygg med att låta dem leka. 
 
Vi bestämde redan förra helgen att vi skulle ge oss ut på en dagsvandring idag, det blåste väldigt mycket men det gjorde inte så mycket för i skogen var det lä och solens strålar letade sig ner bland träden och värmde ordentligt. Jag trodde att det skulle vara bättre utmarkerat vilken vandringsled som var vilken, den sträcka vi skulle gå lyckades vi inte ens hitta så det slutade med att vi hamnade på östgötaleden istället. Det hade avverkats väldigt mycket runt omrking vilket var lite synd, även om det inte var en särskilt vacker sträcka så hade den sina ljusglimtar. Såna här härliga dagar ger mig mersmak, skulle jag få bestämma skulle jag gärna ge mig ut imorgon igen.
 
Det obligatoriska fikastoppet, jag står fast vid att fikat aldrig smakar så bra som i skogen. Det har jag tyckt ända sedan pappa och jag brukade gå i skogen när jag var yngre och han hade gjort varm oboy och limpmackor som vi satt oss ner och fikade, sånt som jag fortfarande blir glad av att tänka tillbaka på.
 
 
 
 

RLD N PIM

Jag var hemma och hälsade på mina föräldrar ett par dagar i mitten av mars och passade på att slå två flugor i en smäll och hade anmält mig och Pim till en rallytävling i Sollefteå. Sagt och gjort, söndag 15/3 följde pappa med mig som sällskap till tävlingen och fick agera Pim-vakt när jag gick banvandring.
 
Han var med mig jättebra under uppvärmningen, vi startade som nummer två och jag måste erkänna att det var vår sämsta runda rent känslomässigt. Sedan var det bara att vänta på protokollen, var inställd på att vi skulle få åka därifrån med ett icke godkänt resultat. Men ibland känns det värre än vad det ser ut och jag fick bättre poäng än vad jag trodde, det visade sig att vi fick ännu en godkänd runda och tog därmed titeln RLD N. Glädjen jag kände när vi tog emot vårat protokoll och vår titelrosett var fantastisk, extra roligt var det att ta det där sista godkända resultatet på hemmaplan när pappa var med. Bästa Pim, vi har gjort sammanlagt tre starter och alla har varit godkända, för mig är det stort. Han slutar aldrig förvåna mig och jag älskar den här hunden till månen och tillbaka. Vi har en hel del att träna på och har en lång väg kvar men än har vår resa bara börjat och jag ser fram emot att fortsätta ha roligt och utvecklas tillsammans.
 
 

RSS 2.0